May 01, 2024

Introduktion av ormbunksväxter

Lämna ett meddelande

Nationell klass II hotad art. Perenn landlevande liten till medelstor örtartad ormbunke med stor variation i kroppsform. 5-20cm lång. Rhizom är korta och upprättstående eller smala och horisontella, med en rörformad centralpelare och täckta med bruna eller svarta, tjocka och ofta hela lansettliknande fjäll. Bladen är monomorfa, spiralformade, spridda i två rader eller aggregerade, inte fästa vid rhizomen vid fogen; bladskaftet är svart eller rödbrun, glänsande, vanligen tunn och rund, hård som järntråd, med en eller två kärlknippen vid basen och sammansmälta till en uppåtgående; bladbladet är mestadels 1-3 gånger eller fler pinnate-sammansatta löv eller 1-3 gånger dikotomiskt palmat grenat, sällan ett enkelt blad i form av en solfjäder, örtartat eller tjockt pappersartat, sällan läderartat eller hinnformigt, mestadels slät och hårlös; rachis, varje rachis och rachis av barbulerna har samma färg och form som bladskaftet; formen på ändstiften varierar, äggrund, solfjäderformad, solfjäderformad eller kluven, med tandade kanter, sällan delade eller hela, ibland kopplade till skaftet vid fogen, och faller ofta av efter torkning. Venerna är separata, sällan retikulära, grenade från basen uppåt eller strålar ut från basen till omgivningen, grenade i toppen, sträcker sig till kanten, synliga på båda sidor. Bladkanten är tandad, och ådrorna vid kanten av bladbladet eller överkanten av pinnae på de långa sporbladen rullas tillbaka till en pseudotheca. Formen på pseudotheca varierar mycket, i allmänhet rund, njurformad, halvmåneformad, rektangulär och avlång, etc., separerad, nära eller kontinuerlig, den övre kanten av pseudotheca (den kant som är kopplad till pinnae efter att ha rullat tillbaka) ) är djupt skårad, ytligt konkav eller platt, etc.; sporangiet är sfäriskt, med ett långt skaft, och ringen är upprätt, mestadels sammansatt av 18 (ibland upp till 28) förtjockade celler; sporerna är fyrsidiga, ljusgula, genomskinliga, släta och utan omkretsvägg. Den växer på tunn jord, stensprickor eller gräs på ytan av varma, fuktiga och oskuggade stenar på en höjd av cirka 205 cm. Denna variant är den mest primitiva typen av Adiantum-familjen. Den upptäcktes först på den asiatiska kontinenten.

Skicka förfrågan